~ This Is My Now ~

Igår var det dags för P6 Halloweenfest på Chez Amis. Dekoration skulle inhandlas och Chez skulle dekoreras. Jag tycker att vi lyckades väldigt bra med det. Det såg riktigt hemtrevligt ut när vi väl var klara.

Alla möjliga figurer fick man se senare under kvällen. Vampyrer, häxor, katter, hundar, pirater, en tampong, Amor, Döden och hans ängel, och en massa andra filurer. Själv var jag utklädd till en gammal gumma, och jag måste säga att jag lyckades väldigt bra med det. Molle insåg inte förrän flera minuter efter han kom (och jag satt i entren och tog emot biljetterna) att det var jag. Det var kul! Inte ens min phadder under nollningen kände igen mig senare under kvällen. Ibland kan det vara bra att veta hur man ska sminka sig för att se riktigt gammal ut.

Vi aspar hade det väldigt trevligt, som alltid när vi är tillsammans. Vi börjar nästan kännas som en stor familj tycker jag. Och våra stora idoler i P6 är även de helt underbara. Summan av kardemumman: En otroligt lyckad kväll/natt! Nästa aktivitet är ölorientering och nattvandring på lördag nästa vecka (iallafall som jag ska vara med på). Men det är ju möte på tisdag som vanligt, och slutar det inte med PC (som det har gjort varenda gång hittills) så blir jag mäkta förvånad!

Nu ska jag fortsätta med min tvättning, justering av min examination och min städning. Känner mig riktigt duktig som gör så nyttiga saker på en och samma dag. Imorgon blir det Pauls biljard med bland andra Måns, Hällås och Molle för att se på matchen mellan AIK och IFK.

Heja Blåvitt!

// Sussi

Att känslor kan få en helt ur balans.. Det är rätt märkligt ändå. Jag kunde inte sova igår, enbart för att jag tänkte på en enda sak. Jag försökte mota bort det, men det gick inte. Det satt som berg i mitt huvud och vägrade släppa taget. Jag gick och lade mig vid 02, men det tog flera timmar innan jag väl lyckades somna. Att det kan vara så..

Men nu har jag fått det sagt. Allt som jag har gått och funderat på den senaste tiden, har jag nu släppt ut. Och det känns.. helt underbart! Som att en tung sten föll inom mig. Den klumpen av rädsla som jag haft, är nu borta. En tung börda har lämnat mina axlar, något som jag har fruktat för skulle medföra något negativt. Jag visste först inte hur jag skulle reagera på det eventuellt kommande svaret, och fruktade det värsta. Men den känslan hade jag bara en liten kort stund efter jag väl fått ur mig allt jag ville ha sagt. Allt känns bra och det är det som är det viktiga för mig.

// Sussi

Jag vet inte hur jag känner.
Jag vet inte vad jag vill.
Allt känns så snurrigt,
men samtidigt vill jag vara kvar.
Jag kan inte bestämma mig.
Vill jag eller vill jag inte?
Varför ska det vara så svårt?
Jag behöver nog mer tid
för att kunna bestämma mig
och ge ett slutgiltigt svar.


// Sussi