~ This Is My Now ~

Att tappa livsgnistan, det vet jag precis hur det känns. Att känna att allt man gör är meningslöst, där har jag varit, många gånger. Men på något sätt har jag alltid lyckats hitta den där gnistan igen. Det är som om något inom mig väcker allt till liv igen. Ena stunden kan jag känna mig helt värdelös, inte ens värd att titta på, men i nästa stund känner jag mig älskad och välkommen av människor i min omgivning. Jag har haft en sju helsikes tuff höst, men ur all skit kommer det något gott. Det har en mening. Vad har jag gjort för att förtjäna de vänner jag har fått? När jag under hösten har mått rent allmänt åt helvete, har de lyckats få upp mig på fötter igen. De har inte gett sig förrän jag varit tillbaka igen, lika glad och sprallig som jag brukar vara, lika sprudlande av glädje.

Vänner som ni växer inte på träd.

// S