Mitt paradis i vått och torrt..
Helt plötsligt försvann all min motivation. Vet inte varför, men jag känner inte för att göra något, alls. Allt jag kommer på känns tråkigt. Orkar helt enkelt bara inte..
I Färjestaden finns det ett ställe dit jag gick nästan varje kväll hela sommaren. Det ligger precis vid vattnet nere vid sundet. Där kunde man se hela Ölandsbron, och när skymningen föll kunde man se alla dess lampor och bilarnas lampor. Där brukade jag sitta, på en sten alldeles precis vid vattnet, så jag kunde känna vattnet skvalpa mot mina fötter, och bara lyssna på vågornas brus och ta in den underbara havslukten. Det var himmelriket för mig. Mådde jag dåligt, fick det mig att må bra. Kunde sitta still där, på en och samma fläck, i flera timmar, och bara njuta. Njuta av den fria och underbara naturen alldeles vid havet. Kände ett lugn och en harmoni inom mig varje gång jag var där, och varje gång jag gick därifrån. Var alltid lika svårt att slita mig från denna helt ljuvliga plats varje gång. Hade behövt den platsen nu..