2011-01-30 | 03:17:06

...

Livet är ingen dans på röda rosor.. Det insåg jag för längesedan, men på senare tid har jag verkligen förstått det. Men varför känner jag såhär nu? Det vet jag inte. Jag har alltid drömt om att vara någon annan än den jag är. Varför? Har jag inte bara kunnat nöja mig med mig själv och den jag är? Svaret på de frågorna är nej. Mina åsikter har aldrig varit viktiga, så efter ett tag slutade jag att ens säga som jag tycker. Det var lika bra att hålla det inne, för det var ju ändå ingen som lyssnade. Jag lärde mig att leva med det. Men när jag sedan bestämde mig för att bryta det, var det inte så enkelt som jag hade hoppats på. Att bryta vanor där man är van vid att hålla tyst är oerhört svårt. Jag har fortfarande inte lyckats med det. Har jag lyckats med någonting överhuvudtaget? Ibland tror jag inte att jag har det. Det finns mycket som har satt djupa spår i mig. Jag har oerhört svårt för att lita på människor, och det finns en anledning till det. Eller snarare, det finns många anledningar till det.
För ett tag sen kände jag mig som den lyckligaste människan i världen. Men det försvann och jag befann mig på väldigt ostadiga ben. Men det gick över och jag kom tillbaka igen. Och det har gått bra. Jag har klarat mig och jag har känt att jag har haft det roligt. Jag umgås med människor som får mig att känna mig glad och som får mig att skratta. Men vissa stunder känner jag mig bara så.. nere. Som nu. Jag gick från att vara på ett topphumör till att bara sjunka längre och längre ner och inte ha någon glädje kvar. Varför? Jag förstår inte..

Kommentarer;

Gratis design av Mimmi Webdesign


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback